Hundögonen ska fram.
Jajamensan, så är det.
Imorgon ska jag förbi apoteket och försöka smöra till mig någon saftig kur med antibiotika så jag blir kvitt mina halsproblem som satt käppar i hjulet för mig senaste veckan.
Håll tummarna och hejja mig!
O ja, precis på den här nivån är det ikväll.
Jag sitter hemma och Fredrick hängde med resten av gänget ut i natten efter några timmars balle-häng.
Sjukt vilken tråkig värd jag varit den här veckan egentligen, men är man krasslig så får man sannerligen bita i det sura äpplet!
Till mitt försvar så är det ju faktiskt sant att man verkligen inte kan festa järnet varje dag när man har stämbanden som arbetsredskap.
Nu låter jag så klok och förståndig att jag tror det blir sovtajm.
Adjöken sa fröken.
//Alfred
Kommentarer
Trackback
