Whitney Houston
Måste först bara säga att det förmodligen inte spelar någon roll vad jag skriver här för tidningarna lyckas förmodligen påverka er desto mer, men jag var också där!?
Först och främst, jag tror aldrig jag fått tårar i ögonen av att se en människa eller artist!
Helt plötsligt stod hon där på scenen och jag kan fortfarande knappt tro att det här har hänt.
Man hörde att rösten inte alls är där den borde och att hon fick kämpa samtidigt som hon verkligen gav järnet.
Det som överglänste allt annat var hennes själ och känsla!
Där snackar vi.
Varenda textrad, vartenda litet ord innehöll så mycket hjärta!
När självaste Whitney Houston stod framför mina egna ögon och sjöng sina textrader, sin livshistoria, rakt in i mitt hjärta... då gick det inte att hålla tårarna tillbaka.
Och rätt vad det var, från ingenstans, small det bara till med en riktig sån där gammal ton.
Någonstans långt långt där inne finns det kvar!!!!!
Jag hoppas och tror fortfarande att rösten kan komma tillbaka en vacker dag!
Verah och jag före ridån gick upp.
There she is - Whitney Houston.
Sammanfattningsvis var det en fantastisk konsert och upplevelse med en fantastisk publik, och någon kritik a´la Köpenhamns-konserterna förtjänar hon då verkligen inte!
Jag kan dö lycklig.
Whitney Houston - I will always love you
//Alfred
